Idag, lördag 27 oktober, är det dags att tillaga julens kålrotslådor:) Så det är det jag håller på med. Kokar kålrötter alltså :) Kommer att ta sin lilla tid, ska koka tills de är mjuka, sen mosas o blandas ut med allehanda godsaker; ägg, grädde, socker, sirap, vitpeppar o salt. O in i ugnen i ganska många timmar för en mkt långsam gräddning. I ca 70 grader.  Sen in i frysen o fram igen till julhelgen.

Nu gäller det bara att få resten att stämma också. Middagen idag; bakad potatis m. vitlökssmör, stekt fläskkotlett o grönsaker.... Potatisen måste in i "mellantiden" liksom... Inte undra på att man inte har tid för mkt annat idag.

Fast jo då, har veckohandlat och fixat räkningarna. Inte fy skam det heller ju :D

O imorgon; uppsättning av fågelmatsautomaterna på lotten. Har inhandlat talgbollar och nötter i nät. Frön har jag kvar sen förra vintern. De får tas först. Ja för nu är ju vintern snart här!

Kallt har det blivit o i natt är det risk för riktigt många minusgrader (enligt SMHI). Så visst är det dags att hjälpa de små där ute ;)

Har också inhandlat en hel burk, ja faktiskt burk, smågodis, till invigningen av Friends Arena ikväll. Ska se det från första parkett! Dvs på TV:n, hemma i soffan :D

Jodå, det gick över så småningom.. illamåendet. Utan att ngt mer hände. Blev inget av det liksom. Märkligt detta.? Men hörde sen om en kompis som hade mått likadant. I flera dagar. Skaffat sig ett armband mot illamående t o m. Ngt slags magnetiskt. ?
Tja, jag vet inte jag.. hade nog aldrig gjort det ändå.. skaffat ett armband alltså.. nääe, inte jag. O det behövdes ju inte heller. I alla fall denna omgången :)

Har tittat på J. Gardells TV-serie; "Torka aldrig tårar utan handskar". Läst första boken o tyckte faktiskt om den. Osäker på om jag gillar att man redan visat hela trilogin på TV.. Man borde få läsa böckerna först. Tror jag.. Men jag vet inte. TV-serien har fått ett otroligt genomslag. Väldigt bra kritik från både "kännare" och publik...

Det jag funderar över, är att jag ju faktiskt befann mig mitt i det här.. från det att testet kom (1985) och fram till dess att det dök upp en fungerande behandling.
Det var mkt som hände däremellan.
De fruktansvärt sjuka unga människorna jag mötte dagligdags, som in i det sista, fastän uppgivet, trodde på en mirakelbot...Som då inte fanns.

Och sedan de redan "trasiga" individerna; missbrukarna, som trängdes i samma väntrum... som satt i "sköljen" och värmde sina armar eller ben i ett varmt vattenbad.. för att tvinga fram ett par "stickbara" blodådror.. För att kunna få ngt slags provresultat. Utan att förstå; för hur i jösse namn? Man var ju inte bög! Ju! Det var ju dom som fick det; bögarna! Aids!

Det var en dramatisk och sorglig tid.. Full av känslor, full av sorg, egen och andras. Och utan något stöd från en oförstående omgivning, en omgivning som oftast valde att säga: "Får väl skylla sig själv", "har väl själva valt det". Kunde ha tänkt efter före, eller hur?

En av de jobbigaste stunderna var när en ung kille, han hade inte fyllt 25, fick Kaposis Sarkom, som spred sig över hela kroppen, blåsvarta hudutslag (en form av hudcancer) från topp till tå. Han var densamma som tidigare men såg annorlunda ut och de flesta jag såg, vände sig ifrån honom.. Helt! Cancerformen i sig är inte smittsam.... Men vad gör det för skillnad.. när man redan innan är livrädd.. för det som man inte vet något om. Inte då i alla fall.
Är det bättre idag? Svårt att säga. Är det många fler som idag vågar berätta? Att de är smittade? Jag tror inte det. Tror inte det..

Usch! Vaknade idag med illamående o frysningar... Kände mig alldeles utsjasad o slut.

Har jag fått magkatarr? Kräksjuka? Jobbade på distans för säkerhets skull. Inget kul att göra bort sig på bussen. Eller riskera att smitta ned andra.

Men inget mer händer.... fast jag fortfarande mår illa... känns som en grop i mellangärdet.
Hungrig? Näää, men åt ändå. Soppa. Kanske kör igång då, tänkte jag. Men inte.

Så då mår jag väl bara illa då? Över imorgon? Hoppas det. Inte roligt detta. Alls.

Jodå.. den är här nu.. Hösten! Som kan vara alldeles underbart krispig o härlig men som idag bara visar sig från sin kanske inte allra bästa sida. Det regnar! O är mörkt o kulet. Så då tänder jag ett ljus i köksfönstret, tänder utebelysningen på balkongen.. o VIPS blir det mkt mysigare ;)

O egentligen ska jag inte alls klaga! Har fått mig en underbart härlig regnrock! Vid Karlstadsbesöket senast. Den går inte av för hackor ska du veta... Svart botten med vita rosor och ett material som liksom "stöter bort" vattnet. Myspys är det:) Sen är det väl bara det att jag syns! Är ju inte så bekväm med det i vanliga fall. Men nu lyser jag upp tillvaron för de flesta omkring mig, ser kanske ut som en fjällko? Vad vet jag. Men bryr jag mig? Nääääää. Huvudsaken att man håller sig torr.. behöver inte trängas med alla under väderskydden vid hållplatserna.. kan stå utanför jag.. o ändå hålla mig torr :D

Så "väder"; det är inget att bry sig om.. Finns ju inget dåligt väder, bara dåliga kläder!

Det du!

 

 

 

O du anar inte! Vilken sjusärdeles härlig vistelse jag haft i Värmland! Underbart! Från början till slut!
En teaterweekend på Selma Lagerlöf Hotel Quality i Sunne! Med mina två älskade systrar; Päivi o Pia!

Jättehärligt hotell, jätterolig teaterföreställning, jättemysigt umgänge... Gudomlig mat, mysigt hotellrum, fantastisk personal på hotellet o så dessa två "ledsagare" (mina systrar) som ville mig allt det göttaste som gick att få :)

Från lördag till måndag.... bara må gott o bara vara... hur bra kan det bli?
O inte nog med det.. någon dag till i "stan" (Karlstad) o få träffa min alllra, allra bästaste kompis, sen urminnes tider; Maggan! Bara sååå, gosigt o mysigt! Hade gärna stannat en vecka till minst!

O sen ngt väldigt intressant också! Chai, den strävhåriga lilla taxen på Vikengatan (Päivis o Tommys), sket fullständigt i mig när jag anlände K-stad på fredagen. Jovisst, han nosade en gång, men sen tyckte han det var mkt viktigare att Päivi hade kommit hem efter en tvåtimmars frånvaro. Då hon hämtade upp mig alltså ;
På lördagen lämnade vi K-stad för ovanstående äventyr o när vi kom tillbaka igen på måndagen så tycktes det som om Chai tyckte det var riktigt roligt att även jag kom åter...?
O sen bestämde han sig helt enkelt för att det under de två kommande nätterna skulle vara hos mig, i "min"säng som han skulle sova! Men kan du fatta??? Helt otroligt! Aldrig varit med om ngt liknande!
Inte Päivi heller sa hon!
Det var faktiskt också en otrolig behållning av denna underbara Värmlandsvistelse :D

Tack Päivi o Pia för en underbar "i förtida" födelsedagspresent" <3