Oktober 10

Det regnar ute. Regnar även i mitt hjärta. Kommer så att göra under lång tid. Eftersom vissa band klippts och skurits av, som det verkar. Kanske för alltid?

Sorgsen och sårad.
Undrar över hur allt kan gå så fel. När jag i bästa välmening tänker mig göra en insats. O så blir allt bara fel. Och ingen förstår något. Ingen. Allra minst jag.

Men jag känner mig djupt sårad över det jag hör om mig och mitt sätt att vara. Jag får rannsaka mig själv och erkänna att jag inte har någon som helst inlevelseförmåga eller förståelse för andras situation... Aldrig haft, aldrig kommer att ha. Någonsin.
Ganska svårt att ta till sig faktiskt. Jag visste inte det. Trodde jag hade det...

Måste ta mig en ordentlig funderare på detta. Och se var felet ligger.  Men jag glömmer inte. Det som sagts om mig. Att jag inget förstår. Att jag inte lyssnar och inte förstår helheten.
Långsint? Kanske? Men mest bara ledsen o sårad. Och även olycklig över att jag inte kunde hjälpa, fast jag faktiskt både vill och kan. Men nu är det som det är med det. Det får vara historia nu. Trist historia...

Men jag tänker inte låta det hindra mig från att tillsammans med barnen och maken imorgon fira hans nya, härliga och efterlängtade tillvaro som pensionär :) Det ska bli härligt! Och varmt o gott. Det ska det :)