Idag fyller maken 65! Lyckosten. Hade jag också velat göra. Fylla 65 o gå i pension. Eller typ "fasa ut" och jobba på distans ett par dgr i veckan. Så länge det kändes bra. Tja kanske är det min tanke så småningom, att göra just så. Om det går. Om det godkänns av arb givaren. ;)

Nu är ändå en ny arbetsvecka. På torsdag ska jag ånyo försöka känna mig bekväm med resan till Huddinge. Just nu känns det som att det inte skall vara ngt problem :) Hoppas det känns just så även på torsdag morgon. För det är konstigt det där.. eller kanske inte konstigt alls ändå? Vill ju bara att det skall fungera, har ju inte varit ngt problem med det förr om åren. Måste tillbaka dit helt enkelt. Tillbaka den känslan, eller hur?

Nu är det höst. (snabbt byte av samtalsämne) Jag gillar hösten, jag gillar att det blir liksom lite kravlöst. Man har rätt att sänka tempot, det är ofta dimmigt på morgonkvisten. Den sänker sig (dimman) eller höjer sig. Beroende på hur natten varit. Antingen blir det mulet eller så blir det soligt. Bara att finna sig i det liksom:)
Inget man kan lägga sig i.. Bara ta det som det kommer. Och alla dessa fantastiska färger! Som glöder emot en i buskar, snår o träd. Löven som faller. Som "dalar" ner. Som skall räfsas ihop och strös över potatisåkern på lotten. Som bjuder in till nytt liv. Blir alldeles poetisk av allt detta. Känner för att skriva en dikt eller något :D Fast just nu; så gör jag inte det ;) Vill inte skrämma upp dig på ngt sätt. Haha!