Måndag 20:e februari; veckans första arbetsdag avklarad:) Mötte på hemvägen närmaste grannen i hissen och fick mig serverat en nyhet som förskräckte mig alldeles. "Grannen ovanpå mig hade i tisdags inbrott i sin lägenhet"!

Hallååååå, jag jobbade hemifrån i tisdags, var alltså hemma hela dagen, hörde ingenting, märkte ingenting! Joooooo, något konstigt hände under eftermiddagen, tänkte inte på klockslaget, men hörde plötsligt ett par försiktiga knackningar på dörren.? Knackningar? Finns ju ringklocka?!
Gick fram till dörren, gluttade i "tittögat" o såg en lång mörkklädd man med (kanske) någon slags noteringsblock i handen. Tänkte; försäljare.... varför knackar han..varför ringer han inte på dörren.?
Märklig försäljare?

Öppnade inte, smög tillbaka in till datorn i köket o fortsatte jobba. Berättade för maken när han kom hem att det var en underlig försäljare/person utanför dörren under eftermiddagen men att jag inte öppnade. Var fortfarande väldigt brydd över den där knackningen i alla fall.

Efter grannens berättelse blev jag i alla fall väldigt bekymrad; eftersom grannen ovanpå var den enda i portuppgången som inte hade säkerhetsdörr (!), har han berättat för mig redan tidigare, var det därför någon gick runt o knackade på dörrar istället för att ringa på? För att kolla dörrarna? Trä eller plåt? Ja jag undrar ju...

Började febrilt leta efter säkerhetsgrindar på nätet, kan ju sinka tjuvar en del? Om det sitter en sån innanför säkerhetsdörren?  Kanske gör dom sig inte besväret då? Tänker jag. Och går nog vidare med det så småningom? Tror jag nu....
I alla fall så fick polisen (tack vare närmaste grannen) fatt i åtminstone en av tjuvarna, som fick lämna efter sig "spritflaskor o en laptop". Alltid något, men ändå... vart tog de andra vägen? De var tydligen fler.... USCH, varför kan man inte få vara ifred för sånt här?
"Mitt hem är min borg", så vill jag att det ska vara! Varför kan det inte bara få vara så då?