Så är det snart dags att lägga ännu en dag till handlingarna; måndag 13/2. En förhållandevis lugn dag på jobbet, ett antal telefonsupportsamtal, en fysisk utryckning (skrivarproblem på avd.) o sen en delikat utmaning i formateringsmöjligheter av ett Word-dokument :)

Ja, ni ser vad jag utsätts för, alldeles oförhappandes! Men det är det som är kul! Att hugga tag i ett problem....riktigt sätta tänderna i det... o så lösa det förhoppningsvis. Så ser mina dagar ut, för det mesta.

Jag är nog, tycker somliga, lite knäpp, när jag bara älskar skrivar-krångel. Det är alltid en utmaning och oftast kommer jag på vad problemet är. Tro det eller ej :D  En skrivare, gott folk, har en egen uppfattning om hur den vill ha både sin omgivning och sina drivrutiner installerade. O då menar jag det verkligen, den vill ha sina "egna" drivrutiner, inte någon annan skrivares. Precis som vi, vi vill heller inte ha någon annans kläder på oss (inte så ofta i alla fall), eller?

Ja det här var ju en utläggning om i stort sett mycket och ingenting; men det jag själv kan skönja i inlägget är ju att mina två vuxna barn möjligen har rätt i det dom säger. Att jag har en tendens att personifiera objekt, saker, "döda" ting. Mer om det en annan gång; då ska jag berätta om Albin, min lilla bil ;)

Lilla fina röda Albin som inte alls ville tändas på och brinna upp där i garaget, alldeles, alldeles oskyldig! Hade aldrig gjort någon illa ju!