O vad jag älskar vintern! När den som är som bäst vill säga ;) Snö, ett par minusgrader, plogat på vägar o trottoarer. Tyst, stilla, ljust, vitt, vackert o "mjukt"! Underbart!
Igår kom bussen också, när jag skulle på bassängträning. Härligt! Och i bassängen, ja där kan man ju stanna hur länge som helst! O vandra! Framlänges, baklänges, sidledes. Utan att det gör ett dugg ont :) Jag känner mig som en dansös! Smidig och elegant! Hur man nu kan göra det med badmössa, vita lemmar och en utsliten baddräkt :D
Men det är nog bra! Inte bara för mitt knä o min ankel utan också för självkänslan. Jag känner mig verkligen graciös. O det gott folk, det var längesen man kände det! Överhuvudtaget.
Så, det är alltså detta jag ska fortsätta med? Bassängträning. Nästa fredag är det säsongsavslut men sen fortsätter det efter helgerna igen. Och jag får tydligen komma då också! Hur länge? Det vet jag inte. Kanske får man en reprimand om man går omkring där i bassängen och bara liksom njuter? Om man blivit helt bra i ben o leder? O så blir man utskälld inför alla andra som har liksom mer akuta besvär? Jag är inte så säker på att man kan hävda att; "förstår inte varför det aldrig blir ngt bättre", "att det tar sån tid".
Jag är övertygad om att man blir genomskådad, tror inte du?
Men än så länge är jag en godkänd deltagare och passar därför på att både känna att det gör nytta och njuta av det. Till fullo:D
Bara bussen kommer... även nästa fredag!