I afton har jag ägnat tid åt att försöka få herr Gråkappa (Kazooko) att förstå att grenar, pinnar o stammar från fruktträd är till för att "förstöras", "tuggas sönder" o användas för att slipa ner näbb o klor. Så gör fåglar!
Men nääää, han är så försiktig såååå, känner lite på dom o lämnar dom sen ifred. Lägger ned dom mkt försiktigt o tittar undrande på oss.

Ingen idé att lägga in en knippe färska grenar, ska ju fåglar (enligt alla gängse uppfattningar) ha varje dag för att både förnöja sig, leka av leklusten och slipa både näbbar o klor. Herrn ifråga tittar mkt frågande på dem o tycker mest att vi; maken o jag, skräpar ner i hans bur! :)

Så i afton stod jag på balkongen o skrapade o bände på den trädgren vi burit hem till förnöjelse för herrn. Ja då var det roligt! Tyckte han. När jag hojtade o skrek: ooooooh så jobbigt, ooooh sitter fast, ooooh jobba jobba hårt! O höll i samma utstickande pinne som han kunde angripa (gäller att passa sina fingrar f ö ;) ) Jodå, då tyckte han det var jätteroligt!

Så visst, han slet o tuggade, burrade upp sig o verkade mkt nöjd! Men hallååååå! Vad tror grannarna om att jag står o hojtar såna saker på balkongen om dagarna/kvällarna? Hoppas verkligen inte ngn av dem var ute eller hade balkongdörrarna öppna. Blir väl snart anmäld för både det ena o det andra annars kanske :D

Ibland undrar man om herrn vet om att han är en fågel? Han tror nog mest att han är en i flocken av människor? O människor... de gnager ytterst sällan på grenar... eller hur?