Tisdag kväll. Imorgon; onsdag; lillördag; halva arbetsveckan gjord. Snart helg. Igen. Tiden går fort eller hur? Ja helgerna försvinner ju bara, men det gör även vardagarna tycker jag. Går tiden fortare när man fyllt de femtio? O lite till? Minns bara att man aldrig hann med det man ville när man yngre heller.? Märkligt det där. Ett fenomen är vad det är.

Nu tycks i alla fall våren närma sig med stormsteg, såg krokusar i en trädgård idag. Men det är kallt tycker jag. En isande vind gör sitt bästa för att få mig att behålla både vantar, halsduk o fleeceväst på. O det gör jag så gärna, avskyr att frysa o är inte så trendig av mig att jag redan nu måste ha en vår-outfit, bara för att visa för någon att jag "ligger i tiden" ;)  Har aldrig legat för mig sånt, faktiskt.

Lustigt är ändå att så många upplever att våren redan är här. Att det är varmt o skönt o behagligt. I tidningarna ses folk sitta på uteserveringar (bevare mig väl) o fika o mysa. Måste vara en längtan så stor så man glömmer bort att frysa? O visst längtar vi alla men man måste väl ändå vara realist? Nää, behåll vantar o stickade sockor på, det tycker jag. När man väl svettas i solskenet, då, o först då, är det dags att börja klä av sig. Så tycker jag. Så tycker jag idag.